PUSS

vi glömde pussen, pussen är det viktiaste!

PUSS!

Farväl bloggen

Nu har vi skrivit blogg i tre veckor och tänkte nu avrunda det med ett gemensamt inlägg. Det har varit både lärorikt och intressant att skriva i blogg samt läsa andras inlägg om ledarskap. Det har också varit roligt att få och ge kommentarer för att få igång en diskussion om inläggen. Vi har tyckt det varit ganska roligt att pröva ett nytt sätt att skriva på men vi är överens om att tre veckor är lagom, hade nog blivit för mycket om vi fortsatt längre. Tack för den här tiden bloggen !
/ Elin, Tove och Emelie

Kvinnligt & Manligt?

Finns det verkligen någonting som definerar vad som är kvinligt och manligt? förutom underkläder. Jag tycker att man tar för givet att någonting är manligt eller kvinnligt och vad som gör det kvinnligt eller manligt.
Min egna uppfattning om skillnaden mellan män och kvinnor är inom arbetslivet, vilket jag tycker är hel knepigt! Även om en kvinna har samma jobb som en man så är det inte säkert att de får lika mycket i lön, varför inte? Gör inte de lika mycket som männen? eller är det för att någon anser att just den personen inte duger tillräckligt?
Jag jobbade på ett dagis för ett tag sen och det var endast en manlig som jobbade där. Jag frågade om det var vanligt med så få män just på dagis och de sa att det var väldigt få män som sökte jobb som dagisfröken. Jag frågade sedan mannen som jobbade där om han hade upplevt något speciellt bara för att han jobbade på ett dagis, han sa att hans närmaste tyckte att det var ett roligt jobb. Men andra människor som han mött har tyckt att det var ett ganska simpelt jobb, många hade frågat om det bara var tillfälligt? Sedan sa han att tjejer ofta tyckte att det var ett ganska mesigt jobb.
Jag har alltid trott att tjejer oftast ville ha män som var bra med barn... Men jag har nog kollat på för mycket film! Men ska man anses som mesig eller töntig bara för att man jobbar på ett dagis som kille? Ska man anses som tuff och arg för att man är första officer i armén som kvinna?
Varför ska alla andra få lägga sig i vad man jobbar med? Det är väl upp till var och en? alla har olika intressen och mål. Vi lever ju i 2000-talet, ska vi verkligen ha samma uppfattning som vi hade på 80-90 talet? Har vi verkligen inte kommit längre än så?
Man får klä sig hur man vill, tjej eller kill kläder spelar ingen roll, killar sminkar sig, tjejer sminkar sig inte, så långt har vi kommit. Men med jobben står det still, varför? vad är skillnaden?
Det var nog allt, puss!

Kvinnligt och manligt ledarskap

Om man någon vad skillnaden på kvinnligt och manligt ledarskap är blir oftast det direkta svaret att killar är tuffare och mer auktoritära. Men är det verkligen så?

”jag ser inga större skillnader utan jag tror på individer och deras olikheter”. (Marika Skärvik, vald till årets chef 2005.

Jag tycker att detta citat är väldigt bra. Det handlar allt för mycket om man är kvinna eller man. Jag tycker det är fel. Vi är alla människor och alla är unika individer. Vi borde istället se till varje individs personliga ledarskap och därefter bilda oss en uppfattning. Det finns kvinnor som är auktoritära och ”tuffare” medans det finns män som är demokratiska eller låtgåledare. Det handlar mycket om yrken också, till exempel inom det militära är det mest män och där är det mycket auktoritärt ledarskap. På samma sätt som det på ett dagis till exempel oftast är flest kvinnliga som jobbar, där är det oftast mer demokratiskt mot låt-gå och mindre auktoritärt ledarskap. Men detta betyder i många fall att man går in i en roll, jag skulle kunna vara väldigt auktoritär som ledare i hemmet men sätta mig in i rollen som demokratisk ledare på jobbet. Jag tror det är svårt att kategorisera folk som en slags ledare. De flesta har en ledarskapsstil hemma och en på jobbet. Det varierar mycket och utan att man tänker på det använder nog alla sitautionsanpassat ledarskap. Vissa mer vissa mindre.

Vad tycker ni om manligt och kvinnligt ledarskap?

/ Elin

Låt gå!

En låt gå ledare är:
* Svag som ledare
* Kan inte ta beslut
* Säger oftast inte emot
* Den klara helt enkelt inte av att leda en grupp helt själv.
Enligt mig är en låt gå ledare allt som en ledare inte ska vara. Den har för mycket av det demokratiska och för lite av det auktoritära. Jag tror inte att en låt gå ledare kan vara bra någon gång, det går liksom inte leda en grupp om man har alla dessa egenskaper. Men om du bara har någon egenskap så kan du ju öva bort det.
Det blev ett kort inlägg, kören kallar, Puss på er!

Demokratisk ledarskap

Som demokratisk ledare lyfter man med medarbetarnas åsikter i en hög grad i beslut. I ett sådant ledarskap är man resultat inriktad och ute efter ett bra resultat men vägen dig ska också ske på ett bra sätt. Där alla medarbetare ska få känna att de har haft chansen till att medverka.

Medarbetarna få arbeta mer fritt och på det sätt som passar dem själva bäst men detta under ansvar. Detta är en stor skillnad mot auktoritärt ledarskap då arbetsformerna är strikta och måste följas till punkt och prick.

För att kunna vara en demokratisk ledare krävs det att man är stark och trygg i sig själv. Man måste också vara öppen för förslag som gruppen gemensamt kommet framtill.  Ledaren behöver lita på sina medarbetare och deras arbete. Det är viktigt att ledaren är en arrangerad förebild och att han/hon visar sitt intresse för sina medarbetares åsikter.

Genom att vara en demokratisk ledare tror jag att man gör det både lättare för sig själv och gruppen.  Kanske kommer en medarbetare på en mycket bättre lösning än vad man själv någonsin skulle göra. Jag tror också att medarbetarna känner sig mer behövda då de får vara med och bestämma till en viss del. Vilket jag tror leder till en effektivare och positivare arbetsmiljö. Då arbetarna får vara med och styra tror jag ett större arrangemang väcks hos dem vilket gör att de själva växer i sig själv och där med växer hela gruppen till att bli en starkare grupp med desto bättre slut resultat.

Auktoritärt ledarskap.

Auktoritärt ledarskap handlar inte enbart om dåligt ledarskap. Jag tror att många liksom jag direkt tänker på Hitler när man hör auktoritärt ledarskap. Men det handlar inte bara om Hitlers ledarskap. Det auktoritära ledarskapet är stort. En auktoritär ledare är någon som är rak och tydlig och visar vägen med hela handen. En grupp som har en auktoritär ledare blir lätt låsta och slutar att tänka själva. De har en ledare som de inte kan sätta sig emot och försöker därmed inte komma med egna ideer. Men i vissa yrken och andra sammanhang är det auktoritära ledarskapet det mest riktiga. Militären är ett exempel där det är viktigt med en auktoritär ledare. Där behövs det någon som är rak på sak och som är tydlig. Det behövs disciplin och ordning för att arbetet ska fungera på bästa sätt. Däremot behöver inte en militär vara okänslig som person. På arbetet har en militär en roll som en tydlig ledare medans han i sitt privatliv kan vara betydligt mer åt det demokratiska hållet av ledarskap. Över lag tycker jag inte att auktoritärt ledarskap är bra. Jag tycker en grupp med en sådan ledare blir för låst och de behöver istället få bilda egna åsikter och ideer. Personer som under en längre tid haft en auktoritär ledare kan få svårigheter att ta för sig i många sammanhang. Man blir lätt tillbakadragen som person då man är van vid att någon bestämmer åt en.
/ Elin

Mitt ledarskap

Utifrån mitt förra inlägg som handlade om min utveckling under ledarskapsprogrammet vill jag nu analysera hur mitt ledarskap ser ut idag. Vi gjorde ett test på Kristers lektion där vi fick svara på ett antal frågor, 40 stycken närmare bestämt. Han sa att vi inte skulle ta detta på största allvar, men jag har trots detta valt att analysera den beskrivning jag fick utifrån texten. Jag blev uttrycksfull och initiativsrik, vilket innebär att jag är aktiv, handlingsinriktad, iderik, lätt för att prata, vill vara i centrum, lyssnar dåligt, otålig, ständigt på väg och drar snabba slutsatser. Jag utövar mitt ledarskap på många olika sätt, jag jobbar som ridlägerledare, ridlärare, jobbar i butik samt går på ledarskapsprogrammet och jag anpassar mitt ledarskap otroligt mycket efter sitautionen.  Är jag i skolan är det ett sorts ledarskap, här är det mer uppgiftsrelaterat och jag har svårt att prata inför grupp. Jag tycker inte att detta stämmer in på hur jag är i skolan och hur jag agerar i ledarskapet här. Men det stämmer däremot in bra på mitt ledarskap då jag är tränare. Jag är väldigt aktiv när jag har ridgrupper, jag är engagerad i varje elev och ger tips, och både positiv och negativ respons. Jag har då till skillnad mot i skolan, otroligt lätt för att prata och att uttrycka mig, jag är välplanerad och vill vara i centrum i den bemärkelsen att eleverna måste lyssna på mig och fullfölja de uppgifter de får. Jag är också bra på att dra snabba slutsatser då det är levande djur med så måste man kunna agera snabbt i en krissitaution som mycket väl kan uppstå under en lektion.  Jag är samtidigt väldigt relationsorienterad när jag har lektioner, det är ändå elevernas hobby de gör på sin fritid och måste därför få ha kul och välja själva lite om det ska vara träningsinriktat eller mer åt det lite lugnare hållet. Jag tycker detta är väldigt svårt att svara sån är jag eller sån är jag inte alls på. Det är väldigt beroende på vilken sitaution och till vilka man vill nå ut till som man måste anpassa sitt ledarskap. Jag tror att det faller naturligt för mig att vara sitautionsanpassad, jag har fått träna så pass mycket ledarskap med olika typer av grupper vilket gör att jag bara behöver vara mig själv.

Nu kommer en kort beskrivning på vad sitautionsanpassat ledarskap är. Sitautionsanpassat ledarskap handlar om att anpassa sitt ledarskap till gruppen man  ska leda samt vad ledarskapet ska handla om och vad man har för syfte med sitt ledarskap. Vad man vill nåt ut med och varför. Det handlar också om att man ska kunna förändra sitt ledarskap om det uppstår en konflikt i gruppen, om planeringen spricker eller om man av andra orsaker inte kan nå ut till gruppen med sitt vardagliga ledarskap.

Ha det fint! / Elin

Ledarskaps programmet

Jag har läst vad Elin skrev och vad några andra i klassen har skrivit om att bli nervös och så när man ska redovisa eller att prata inför klassen. Jag känner helt tvärtom, jag har blivit mer nervös för det, i början så tyckte jag att det var ganska kul att stå inför kalssen, ha all uppmärksamhet. Men nu så finns det inget värre än att stå inför klassen och prata om något! Jag har testat massor av saker som folk tipsat om, t.ex. att man ska föreställa sig alla nakna, men då blir det så pinsamt så jag vet inte vart jag ska kolla och bara kommer av mig. Jag står hellre och pratar inför en grupp helt okända människor, för de har ingen aning om vem jag är eller hur jag brukar prata inför grupper. Tycker att det känns mycket enklare att stå inför folk som jag själv kan påverka deras inställning till mig.

Men självklart har jag utvecklats som person, jag tycker att det är kul att leda, fast jag är en sån som helst vill ha det på mitt sätt, men jag har under dessa åren lärt mig att kompromissa, innan var det som att prata med än vägg om man försökte att få mig att tänka om.

Kanske ska skriva lite om Elin också. Jag tycker Elin har förändrats sjukt mycket! I början kommer jag ihåg att jag tyckte att det var ganska jobbigt att lyssna på när hon skulle redovisa för att det blev så stakigt, det märktes tydligt att hon var jätte nervös och det gjorde det jätte svårt att höra vad hon egentligen skulle prata om. Men nu så har hon flyt när hon pratar och det är roligare att lyssna och ta till sig vad hon säger.

Hela klassen har utvecklats väldigt mycket i just ledarskapet, det är kul när man tänker tillbaks till ettan och tänker på hur förvirrad man kände sig när man stod där framme i början, tänkte nästan alltid  ”va fan gör jag här egentligen?”. Nu är jag bara förvirrad på övriga ställen än just där framme, då är det enbart nervositet. Puss!

/ Tove

Min utveckling på ledarskapsprogrammet

Jag började på ledarskapsprogrammet för lite drygt två år sedan. Då hade jag otroligt svårt för att stå framför klassen, jag struntade oftast i det och gjorde jag det så var jag väldigt nervös. Nu har två år gått och jag har jobbat med det varenda dag, även om jag fortfarande är nervös för att stå inför klassen så har jag ändå gjort framsteg. Jag behöver inte längre stå med ansiktet i texten för att jag inte vågar kolla upp och jag kan kolla på de andra i klassen utan att tro att de tänker något illa om mig. Det har varit otroligt nyttigt för mig att gå detta program, jag har lärt mig mycket om både mitt eget ledarskap och andras. Det är alltid nervöst när jag ska stå inför klassen, jag pratar ibland för snabbt och tappar bort mig i fakta jag egentligen är säker på. Men för varje gång jag klarar av att stå framför klassen växer jag en bit.
Som projektarbete ska vi nu anordna tjejpunkten, jag och Johanna Hagwall ska vara konferencierer och
ska stå på en scen inför 300 elever och vara det är en stor utmaning för mig men ändå som ett prov. Jag vet mycket väl att för två år sedan hade jag aldrig ställt mig där, jag hade gömt mig i bakgrunden och hade förmodligen inte vågat presentera mig. Men nu klarar jag det, och det är allra mest för att jag har bestämt mig för det, jag accepterar att jag blir nervös och tycker det är okej. Jag har insett att det inte gör något om jag säger fel eller om jag tappar bort mig, huvudsaken är att jag övervinner rädslan och ställer mig där.
Till sist vill jag bara säga att jag är glad över att jag valde ledarskap och jag är stolt över min utveckling under dessa år, jag har inte bara växt i kunskap utan framförallt som person.

/ Elin

Flugornas herre

 ”Han mer eller mindre järntvättar de andra till att förstöra för det andra gänget som egentligen är deras kompisar. Det går till slut så långt att Jack får medlemmar från hans gäng till att döda en pojke som är med i Ralphs gäng. Detta är tydligt hur vi människor följer våran ledare och hur vissa har förmågan att kunna driva andra till att göra hemska” Från Elins inlägg.

Enligt mig järntvättar inte Jack de andra utan han fick med sig dem genom att han lovar dem att han kan fixa mat.

När de alla var hungriga och rädda var de lätta offer att binda med i den nya gruppen.

Detta är en metod som många ledare har används sig utav i alla tider. Exempel Hitler då han lovade att han kunde fixa mat och arbete till befolkningen om de följde honom. Vilket många då gjorde eftersom det då var lågkonjunktur i landet.

Samma metod använde jack då han lova att han skulle fixa kött och då de inte hade någon eld lovade han även att fixa det ifall de följde honom.

Han försöker även att få med Ralph i sitt läger då han säger jag höl det jag skulle jag fixade mat. Han erbjuder dem också mat ifall de följer efter honom de också.

Även här kan man se tydliga tecken på hur stark Ralph var som person som Elin nämnt innan.

Men i en sådan situation som barnen på ön var i så spelade det ingen roll att Ralph var en stark och mycket bättre ledar.  Då han inte hade något att erbjuda dem.

”Jag skulle i alla fall tröttna på att bara springa runt hela tiden och jaga eller leka lekar dag ut och dag in.” ifrån Toves inlägg.

Tröttna och tröttna kanske man skulle göra men vad skulle de annars göra. Dessutom hade man aldrig överlevt i längden om man inte skulle jagat.

Svar på Toves frågor Hur tänkte den pojken som rullade ner en sten klump på minst 8 kg över piggy? Jag menar, vem gör så mot någon som man känner!?

Jag tror att han kanske gjorde det av ren rädsla eller av redan tidigare skuldkänslor.

 Jag menar Piggy och Ralph var de enda som inte var med då de råkade döda Simon. Så länge inte Piggy och Ralph säger att de har gjort det kan de lika gärna säga att Simon trilla ner från en klippa och dog eller liknande.

Avsikten kanske inte ens var att döda Piggy avsikten kanske bara var att skrämma dem så att de skulle hålla tyst om det ifall de skulle hittas.

Jag ser där i mot ingen skillnad på att döda någon man känner eller som man inte känner. Jag tycker det är lika illa i vilket fall.

En fundering jag har är hur allt kan gå så snett under den korta period de spenderar på ön./ Emelie

fort. FlugornasHerre

Vad får de andra pojkarna att gå över till den onda sidan? Är det för att de slapp undan alla plikter som de hade i Ralphs läger, eller är det av grupptrycket? Det var nog mycket roligare i jacks läger men efter ett tag så måste de ju ha tröttnat på att inte ha något fast att göra. Jag skulle i alla fall tröttna på att bara springa runt hela tiden och jaga eller leka lekar dag ut och dag in.

Jag tror inte att Jacks avsikt med hand ledarskap var att det skulle vara dåligt eller att det skulle sluta så illa som det tillslut gjorde. Jag tror att han var ute efter frihet, frihet som de inte fick av Ralph som ville att alla skulle hjälpas åt med de olika sysslorna. Jack ville nog bara ha kul, visa att han också kunde leda och ha roligt samtidigt genom att jaga och leka olika lekar elelr ha tävlingar samtidigt. Sen tycker jag, av egna erfarenheter (min bror) att de inte vill ha så mycket ansvar eller inte bryr sig så mycket om, om det är rörigt eller ett kaos, bara de har roligt så går allting bra, i alla fall i den åldern.

Det är synd att Ralph och Jack inte kunde kommnicera bättre än vad de gjorde, då kanske det skulle ha slutat annorlunda. Jag förstår inte riktigt vad det är som får pojkarna att göra sånna sjuka grejer. De blev helt vilda, första pojken som dog var inte avsiktigt eftersom det var mörkt och att de trodde att det var monstret från grottan, men vad får dem att gå till attack sådär? Hur tänkte den pojken som rullade ner en sten klump på minst 8 kg över piggy? Jag menar, vem gör så mot någon som man känner!?

/ Tove

Flugornas herre

Vi såg på filmen Flugornas herre, på Hillevis lektion Organisation och ledarskap.
Filmen skildrar tydligt skillnaden mellan ett gott och ont ledarskap. Det är helt fruktansvärt att se hur en grupp pojkar som tvingas leva på en öde ö splittras till två gäng som har helt olika ledare och åsikter.
Den gode ledaren Ralph, gör allt för att hålla ihop gruppen och för att få dem att överleva tills de kan ta sig ifrån ön. Jack en av pojkarna i gruppen vill ta över ledarrollen och splittrar upp gänget till två delar. Jack är oansvarig och bryr sig mer om att förstöra för den andra gruppen samt att leka jägare än att hålla sig till uppgiften som är att ta sig ifrån ön.
Det är en stor skillnad mellan de bådas ledarskap, Ralp är demokratisk och låter de andra vara med och bestämma. Alla som vill får vara med i gruppen och ingen är mindre värd än den andra. Jack däremot är mer auktoritär och de som inte förhåller sig till honom kan lika gärna lämna hans gäng. Han mer eller mindre hjärntvättar de andra till att förstöra för det andra gänget som egentligen är deras kompisar. Det går till slut så långt att Jack får medlemmar från hans gäng till att döda en pojke som är med i Ralphs gäng. Detta är tydligt hur vi människor följer våran ledare och hur vissa har förmågan att kunna driva andra till att göra hemska handlingar. Jag tycker att Ralph är otroligt stark, han fortsatte hela tiden kämpa för sitt gäng, även då de bara var två kvar, han vägrade låta sig manipuleras av Jack och släppa sina egna åsikter. Detta tyder på att Ralph är trygg i sig själv och vågar tro på sig själv och kämpa för sina egna åsikter även då han till slut fick kämpa ensam.
/ Elin

Presentation!

Hej!
Jag heter Tove och ska skriva här tillsammans med Elin och Emelie.
Emeile är blond, lång allmänt liten och har kul humor.
Elin är störtskön och har klippt lugg och har rött hår, jätte fint!
Tove är lång och har kort hår och gillar mat.