Ledarskaps programmet

Jag har läst vad Elin skrev och vad några andra i klassen har skrivit om att bli nervös och så när man ska redovisa eller att prata inför klassen. Jag känner helt tvärtom, jag har blivit mer nervös för det, i början så tyckte jag att det var ganska kul att stå inför kalssen, ha all uppmärksamhet. Men nu så finns det inget värre än att stå inför klassen och prata om något! Jag har testat massor av saker som folk tipsat om, t.ex. att man ska föreställa sig alla nakna, men då blir det så pinsamt så jag vet inte vart jag ska kolla och bara kommer av mig. Jag står hellre och pratar inför en grupp helt okända människor, för de har ingen aning om vem jag är eller hur jag brukar prata inför grupper. Tycker att det känns mycket enklare att stå inför folk som jag själv kan påverka deras inställning till mig.

Men självklart har jag utvecklats som person, jag tycker att det är kul att leda, fast jag är en sån som helst vill ha det på mitt sätt, men jag har under dessa åren lärt mig att kompromissa, innan var det som att prata med än vägg om man försökte att få mig att tänka om.

Kanske ska skriva lite om Elin också. Jag tycker Elin har förändrats sjukt mycket! I början kommer jag ihåg att jag tyckte att det var ganska jobbigt att lyssna på när hon skulle redovisa för att det blev så stakigt, det märktes tydligt att hon var jätte nervös och det gjorde det jätte svårt att höra vad hon egentligen skulle prata om. Men nu så har hon flyt när hon pratar och det är roligare att lyssna och ta till sig vad hon säger.

Hela klassen har utvecklats väldigt mycket i just ledarskapet, det är kul när man tänker tillbaks till ettan och tänker på hur förvirrad man kände sig när man stod där framme i början, tänkte nästan alltid  ”va fan gör jag här egentligen?”. Nu är jag bara förvirrad på övriga ställen än just där framme, då är det enbart nervositet. Puss!

/ Tove