Jag började på ledarskapsprogrammet för lite drygt två år sedan. Då hade jag otroligt svårt för att stå framför klassen, jag struntade oftast i det och gjorde jag det så var jag väldigt nervös. Nu har två år gått och jag har jobbat med det varenda dag, även om jag fortfarande är nervös för att stå inför klassen så har jag ändå gjort framsteg. Jag behöver inte längre stå med ansiktet i texten för att jag inte vågar kolla upp och jag kan kolla på de andra i klassen utan att tro att de tänker något illa om mig. Det har varit otroligt nyttigt för mig att gå detta program, jag har lärt mig mycket om både mitt eget ledarskap och andras. Det är alltid nervöst när jag ska stå inför klassen, jag pratar ibland för snabbt och tappar bort mig i fakta jag egentligen är säker på. Men för varje gång jag klarar av att stå framför klassen växer jag en bit.
Som projektarbete ska vi nu anordna tjejpunkten, jag och Johanna Hagwall ska vara konferencierer och
ska stå på en scen inför 300 elever och vara det är en stor utmaning för mig men ändå som ett prov. Jag vet mycket väl att för två år sedan hade jag aldrig ställt mig där, jag hade gömt mig i bakgrunden och hade förmodligen inte vågat presentera mig. Men nu klarar jag det, och det är allra mest för att jag har bestämt mig för det, jag accepterar att jag blir nervös och tycker det är okej. Jag har insett att det inte gör något om jag säger fel eller om jag tappar bort mig, huvudsaken är att jag övervinner rädslan och ställer mig där.
Till sist vill jag bara säga att jag är glad över att jag valde ledarskap och jag är stolt över min utveckling under dessa år, jag har inte bara växt i kunskap utan framförallt som person.
/ Elin
Jättebra inlägg Elin! Allt för ofta ser vi ner på oss själva och tar upp saker som vi inte är så bra på. Jag tycker att det är skönt att du skriver så positivt om dig själv och dina framsteg istället för att se tillbaka på det som har varit och som inte går att ändra på. Fortsätt att kämpa på!
SvaraRaderaBra inlägg,som får en att tänka tillbacka på hur man var som person innan.Känner även igen mig i mycket utav det du skriver. ex. att man mer eller mindre tar åt sig större utmaningar för att få öva och utvecklas. Tror vi alla i klassen har gjort stora framsteg under vår tid på ledarskapsprogramet./ Emelie
SvaraRadera